Vårlök kan man helt enkelt inte få för mycket av! Man blir så glad av första krokusen vid husknuten, tuvorna av snödroppar och de svagt rutiga kungsängsliljorna i lunden. Jag sätter flera hundra varje höst både bland de fleråriga växterna som sen döljer de vissnande bladen och på ett område i gräsmattan som sen få stå oklippt som äng fram till midsommar.
Sen kommer tulpanerna och spär på färgprakten. De små botaniska sätter jag många tillsammans i rabatter och alpinmiljö och skyddar med tussar av otvättad ull emellan, för tulpaner är rena godiset om man har rådjur in på knuten. Får man tag i svart ull syns tussarna knappt mot jorden.
En annan tilltalande egenskap med tulpanlökar är att man kan sätta dem hela hösten så länge det inte är tjäle i jorden.
De stora sorterna fördriver jag numera i korgar. Det gör att jag kan börja njuta några veckor tidigare än om de stått på friland och de kan placeras lite var som, vid entrén, vid växthuset, på en tom plats i rabatten och kombineras med andra krukade växter. Alunroten är en favoritkombo. Här behöver jag inte heller tänka på att de höga stjälkarna sen ska döljas av nån passande perenn.
Jag använder potatiskorgar som jag klär med juteväv eller markväv, beroende på vad jag har till hands. Vilka krukor eller hinkar som helst går förstås bra så länge det finns dräneringshål i botten.
För att ytterligare minska risken för att lökarna inte ska ruttna blandar jag med 1/3 sand, långtidsgödslar med benmjöl, fuktar jorden så rotbildningen stimuleras.
Lökarna sätts tätt, två-tre gånger så djupt som de är stora.
Tips! Plantera som en tårta i lager med de största lökarna i botten, jordlager sen de näst största, jordlager och sist de allra minsta med jord över. Man kan välja färdiga lökblandningar och sortera efter storlek eller göra egna med lökar i olika höjder.
Tips! Lägger man varannan lök upp-och-ner förlängs blomningen.
Lök behöver en köldperiod för att komma igång därför får korgarna stå i kallväxthuset lite lagom skyddade för väder och vind ett par månader. Uteförråd och jordkällare fungerar också bra. I januari brukar det vara lagom att börja titta till dem och vattna lite försiktigt. När det finns snö ger jag dem några skopor som får smälta ner långsamt och har de stått mörkt är det dags att låta dem komma fram i ljuset.
När blomningen så småningom är över tar jag upp lökarna, gödslar jorden och ersätter med fördrivna dahlior. Det brukar stämma bra i tid. Lökarna hamnar på tork i en nätback för återplantering nästa höst. De flesta kommer igen, några går ut och det är helt okej. Många väljer att slänga lökarna, men jag är ju snål smålänning och spar det som går.
Tänk så mycket kraft det finns i en liten lök!
- ANETTE BRUNSELL
